Då var sista dagisdagen för denna veckan över, och idag var första gången vi skulle gå ifrån dem (vi gick till personalrummet)
Jag sa hejdå och vinkade till theo och jag hörde inte att han grät skönt tänkte jag sen efter kanske 45 min hämtade dem oss så vi skulle gå ut till dem och jag fråga om theo hade gråtit och dem sa från och till och när jag kommer ut sitter han i en av fröknarnas knä och stoooor gråter det var riktigt nära att jag också började gråta och det var en obeskrivlig känsla att få han i mina armar att dettta kunde vara såhär svårt trodde jag aldrig..
Och sen på mån blir det ännu värre då sk vi bara lämna dem vid 9 säga hejdå och sen hämta dem vid 12 usch usch usch
